Igår for vi till Furuvik.
Taktiken var att hålla oss borta från karusellerna så länge det var möjligt,
ja, ni förstår ju varför när man har att göra med 2,5åringar.
Så vi vandrade in och höll till vänster hela tiden (karusellerna var åt höger).
Bockarna blev en hit återigen och jag tror att Prinsessan hade nöjt sig med bara det.
Till hennes förtjusning ser hon att det finns en flodbåt längre fram. ”Båååååt” ropar hon och
pekar. Krävs dock lite mod, så pappa får åka med första gången. Färden fick godkänt så
jag var inte inte sen på att banga ut på rundtur nr 2.
Tillslut nådde vi karusellerna. Och taktiken var bara att Prinsessan fick köra på tills hon inte
orka mer, det vill säga vi var kvar till stängning!
Det roliga var att jag inte orkade med i lilla R:s tempo. Ta, t.ex
i Lilla Berg- och dalbanan, medan Prinsessan skrattar, så att hon nästan gråter och har
händer i luften när vi åker hit och dit… och efter, säger ”en gång till mamma…”, så satt jag hela
färden som klistrad och höll i henne och mig.
Mindes när jag var yngre och var på Gröna Lund och åkte Berg-och dalbanan
och skrek att ”jag kommer dö” – där var det minsann inga händer i luften då heller…
En sak är säker, min 2,5 -åring är bra mycket tuffare än vad jag någonsin varit 🙂
Sov med änglarna! Kram// Mickan ♥
Haha! Härlig taktik. Vi ska till Furuvik nästa vecka tror jag. Få se vad Tuva tycker då, hon har aldrig åkt karuseller tidigare. Vi undvek hela karusellområdet sist vi var där. 🙂
Men det är mysigt på furuvik!
Vad härligt ni verkar ha haft det! Vi har också tänkt ta oss till furuvik nu i veckan 🙂
Gullungen =) Jag är inte heller så modig längre, enligt barnen som vågar åka allt. Stella var lite sur igår på grönan för att hon inte kunde åka tilt (största fritt fallet) med oliver; )
Furuvik verkar mysigt, aldrig varit där.
Kram på er!